Höstfint på Kinnekulle

Sidan tillägnas särskilt mamma och bror som vägrar Facebook. Här kan ni se lite av den tjusiga hösten på Kinnekulle.

 

PostCoast

För en gångs skull läser och lär jag mig om webben men inte på webben. I helgen lyssnade och pratade jag om internet med mera med ca 250 andra deltagare på WebCoast. I ”PostCoast”-anda ligger jag i sängen och läser Internetworld på papper. Spännande när det prasslar.

Det blåser inte scorm

I två dagar har jag varit på kurs och lärt om ett verktyg för e-learning och vet att det finns något som kallas SCORM, Sharable Content Object Reference Model.

Jag har nästan inte hunnit tänka på annat än allt jag lärt mig. En timma promenerar jag runt i snålblåst för att kyla ner huvudet.

20130313-224014.jpg

I Gamla stan betraktar jag sneda hus och funderar över hur det kan ha varit en gång i tiden innan turistkommersen fanns där. Hur det luktade och hur det lät. Träskor mot gatsten, ekon mellan husen? Fanns det plats för hästar? Vilka människor bodde där och vad arbetade de med?

Skymningen faller och butikerna stänger. Rinnande ljus tänds på matställen och ska locka in oss frusna och lätt hungriga. Jag är mest trött, uttröttad och vänder tillbaka mot hotellet. Det blåser inte scorm… storm men det är ännu vinterkallt.

Kodad matta

Andra veckan på nytt jobb och redan på tjänsteresa. Har idag lärt mig om ett verktyg för e-learning. Jag lär känna en ny medarbetare. Vi har pratat om anhöriga som gått bort. Och pratat från varsin hotellsäng om bra och dålig e-learning.

Något gav mig idén till en matta som ser ut som en QR-kod. Finns det redan? Jag vill ha en. Koden behöver inte vara något särskilt mer än ett grafiskt mönster.

Huvudet snurrar. Intrycken hänger inte ihop. Pappa. Kod. Trött.

Julen varar

Julen varar än till påska. Nu blommar julens amaryllis om. Den gör som den vill.

20130311-194710.jpg

Jag har en gammal amaryllis som också blommar nu. Det har aldrig fungerar att tukta löken som man ska för att få den att blomma till jul. Då blommar den inte alls. Utan åthutningar överraskar den då och då med att blomma till påsk eller midsommar. Den får göra som den vill. Det är alltid roligt när en knopp oväntat dyker upp. Let it be.

Innan isen sjungit färdigt

IMG_4934

Snygga mönster.

Den öppna Vänern äter sig in på min skridskois. Farleden och Hönsäters hamn är öppen men Sjöråsviken är istäckt. Isen är tjockare än för två veckor sedan men den har krympt till ytan och sjunger mer. Jag betraktar en ny spricka och konstaterar att isen på den yttre sidan rör sig sakta upp och ner. Det är som om isen lever och andas.

Medan jag betraktar isens liv får jag sällskap av två andra åkare på långfärddskridskor. De vill ha tips. Jag har inte så mycket att tipsa om, står och begrundar en spricka som en fåne. Värderar min iskunskap och om den räcker för att bedöma säkerheten.

IMG_4940

Kinnekulles siluett.

De andra skridskoåkarna ger sig utan betänkligheter över en vall av issjok som skjutits ihop när två stora isar mötts. Likt bergskedjor som bildas av hopskjutna plattor. I skarven flyter vatten på isen och den klagar av tyngden från skridskoåkarna.

De är välutrustade med dyra fina friluftskläder. Går de att lita på? Jag gör en samlad kalkyl av min iskunskap, isläget, vinden, de andra åkarnas förmodade kunskaper och kommer fram till att jag också ska prova. Dessutom är jag inte ensam längre. De andra borde höra min visselpipa om den blir nödvändig att använda.

IMG_4939

Industrier i Hällekis.

Det är inte enkelt att ta sig över. Väl på andra sidan känns det tryggt. Tjärholmarna ger lä och isen är tystare.

Jag tar så småningom farväl av den tjusande isen. Det kanske är sista gången i år den bär. Snart har isen sjungit färdigt.

Tidigare äventyr på is 2 mars http://metha.olifantmedia.se/2013/03/02/uppbrott och 25 februari http://metha.olifantmedia.se/2013/02/25/pa-aventyr-med-fasters-pjaxor.

Utanförskap utan arbete

Firar en 75-årsdag hos svärföräldrarna. Pratar med min svärmor om ensamheten efter pensioneringen. En stor del av hennes sociala nätverk är avskuret. Efter trettio år på samma arbetsplats och ett stort kontaktnät är tomheten påtaglig. Kontakterna byggde på relationerna i arbetslivet. Sen blir det tomt. Jag förstår fast vi är i så olika faser i livet.

Jag känner igen hur det var att sluta på en arbetsplats efter elva år. Inga kontakter utöver de närmaste kollegorna. Svårigheten att bygga upp ett nytt kontaktnät privat och inte minst professionellt. Hur jag satt där med all min kunskap och erfarenhet men ingen som kände till vad jag kunde. Ingen som behövde mig. Eller visst behövdes, jag men hur svårt var det inte att övertyga eventuella arbetsgivare om det.

Det är minst tjugo år kvar till min pensionering. Lite för tidigt att tänka på det nu. Men ändå. Kommer det att  finnas pengar att leva på? Kommer jag att vara utarbetad eller uttråkad? Vad händer sen? Nu njuter jag av ett nytt arbete där jag trivs och jag vill ta vara på nuet.

 

8 mars

Hör på radion att det är internationella kvinnodagen. Är arg över det faktum att en sådan dag ska behöva finnas. Att världen är sned. Att människor delas upp och ges olika värden.

Jag hinner knappast reflektera mer över det. Är fullt upptagen med att lära mig allt på nya jobbet. En vecka avklarad. Jag har arbetar tillsammans med fler kvinnor än på andra arbetsplatser jag varit på. Mycket kompetenta kvinnor. Och män. Vill inte göra skillnad. Det ska väl inte ha så jäkla stor betydelse?