Svampar utan geotaggar

Gula kantareller i massor

Jag kommer aldrig att publicera geotaggade bilder på svampar. Om det inte är den på Stureplan. Bara så ni vet.

Jag är hjälpsam och ger gärna andra människor tips. Vanligtvis. Men i svampskogen växer habegäret och jag vill inte dela med mig till andra. Inte av svampstället. Eller som min man konstaterade. Han rensar, förväller, fryser och ger gärna bort svampar. Men att plocka dem, det får ingen annan göra.

Icke svammplockare förstår inte. Tar inte jag de där pyttesmå svamparna gör säkert någon annan det så det är lika bra att ta dem också. Med myggbett som kommer att hålla mig vaken och rispor i ansiktet av torra grenar tänker jag inte lämnat något åt någon. Ibland slår min man ut med armarna och annekterar allt från små knappar till gula trumpeter.

”Alla ska med!”

Att känna sig lite fiffigare än andra svampplockare som inte hittar kantarellerna under den där granen, bakom den där stenen, är löjligt roligt för självkänslan. Primitivt javisst! Att hitta en plats dit ingen annan når, där bara djur rör sig och iakttar oss är speciellt på ett annat sätt. Inte långt från en grusväg men otillgängligt, besvärligt och undanskymt så att ingen annan gör sig besvär.

En enorm gul kantarell i handen
Idag var vi på en sådan plats. Trodde vi. Kantarellerna hade växt sig enorma i ensamhet. Vi klarade av att lämna de små! När vi tänkt vända hemåt med tanke på den förestående rensningen hördes glada röster. En familj med hund skymtades med minst lika mycket svampar i sina påsar. Våra svampar, från vårt ställe – i deras påsar!

Bara hunden noterade vår närvaro. Vi lommade snopet iväg under tystnad med vår digra fångst. Nåväl, det räcker väl till dem men ändå…

Därför kommer jag bara att publicera bilder på svampar utan taggar. Så att vi inte möts i skogen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *