Digitalt deltagande – förändring i liten skala

Jag fortsätter min mission att få fler människor att delta digitalt. Att inte välja bort teknik som kan underlätta vardagen eller kommunikationen mellan människor för att tekniken känns onödig eller obegriplig. Jag vill gärna få människor att förstå vad det är de i så fall väljer bort. Att göra ett aktivt val och inte bara låtsas som att den digitala tekniken för kommunikation inte finns. För det gör den i allra högsta grad och blir bara mer och mer närvarande.

Eftersom det inte går att förändra hela världen hur gärna jag än vill börjar jag i det lilla. Med familjen, med mamma. Hon har aldrig haft en ny mobiltelefon. Hon var på den tredje avlagda från någon annan i familjen. Avlagd för länge sedan. Fortfarande med skärm utan färg. Utan färgskärm – du läste rätt! Och alltså utan kamera. Mamma slutade fotografera när film och framkallning blev för dyrt. En digitalkamera hade hon minsann inget behov av heller.

I över ett år tjatade jag för att få mamma att uppgradera sig till min Sony Ericsson C702. En mobil som jag trivdes med men växt ur. Efter fjorton månaders övertalningskampanj gick hon med på att prova. Om det gick att ringa på den.

Det är intressant att studera hur små barn tar till sig teknik. Det är inte särkilt unikt med filmsnuttar på spädbarn som kan hantera pekskärmar före pekböcker. Men för små barn är det naturligt och självklart. För en motsträvig 70+mamma är det en helt annan sak att bli omsprungen av ständigt ny teknik.

Jag förklarade menyerna, kameran och lanserade det nya begreppet MMS. En inre tonåring bubblade fram, som tycker att föräldern inte fattar nånting och inte lyssnar och jag ville helst skrika högt. Tydligen lyckades självbehärskningen för mamman tyckte att jag förklarade så tålmodigt och pedagogisk. Ett drygt decennium som universitetsadjunkt i praktiska och teoretiska mediekurser gett en del erfarenhet.

Hon såg hur jag använder min iPhone och provade att stryka över skärmen på sin ”nya” C702. ”Nähä du har ju en sån där mobil utan siffror.” Inte med pekskärm utan en som saknar siffror. Intressant beskrivning.

Efter upprepade genomgångar i små steg och övningar började mamman acceptera nyheterna. Plötsligt kommer det MMS med blommor, teprovning med vänninorna och resor. När vi träffas visar hon fler bilder i mobilen. Bilder som hon tagit eller fått skickat till sig. Ett paradigmskifte!

Jag lyckades förändra en liten del av världen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *