Digitalt deltagande och utanförskap

Jag funderar mycket över hur man ska få alla människor att delta digitalt. Ännu har jag ingen fenomenal lösning. Kanske löser det sig med tiden. Men jag tror att många väljer bort en digital närvaro utan att riktigt veta vad det innebär. För att det verkar svårt, onödigt, dyrt eller för att man är emot digitala och sociala medier och i största allmänhet.

På en anställningsintervju för en tjänst som webbkommunikatör i en mindre kommun blev jag tillfrågad om nyttan med sociala medier, exempelvis Facebook. Säkert blev jag testad men det verkade finnas en stor personlig skepsis mot nyttan och tron att det skulle ta för mycket tid.

Jag redogjorde jag för den senaste statistiken i rapporten Svenskarna och internet 2011 som visar att den åldersgrupp som ökat mest på Facebook i Sverige det senaste året 50+arna. Intervjuaren var ett undantag.
www.iis.se/pressmeddelanden/rapporten-svenskarna-och-internet-2011

Det ligger i en mindre kommuns intresse att framstå som attraktiv, att motverka utflyttning, att locka företag och högutbildad arbetskraft. Att då vifta bort möjligheten att kommunicera och visa sig framåt i olika digitala kanaler framstår för mig obegripligt. Lika lite framgång hade jag i övertygandet  att en välkomnande och väl strukturerad webbplats med balanserad design är nödvändigt.

Enligt 24-timmarswebben finns krav på offentliga webbplatser som drivs av myndigheter och kommuner. Enligt EU skulle de här kraven vara uppfyllda senast 2010. Just den här kommunen har 2012 en lång bit kvar när det gäller struktur och att prioritera vad som är relevant information på sin webbplats. Jag visade konkreta exempel och gav förslag på förbättringar.

Jobbet stod mellan en annan sökande och mig och det var tydligen mycket jämnt. Man föredrog till slut den med journalistisk bakgrund. Givetvis är jag besviken över att inte ha fått tjänsten. Det fanns så mycket att utveckla på den digitala arenan och jag kände att det passade mig precis. I efterhand försöker jag trösta mig med att jag kanske inte hade kunnat förändra så mycket. Tyvärr.

Om en gammelmoster vägrar att använda en mobiltelefon med färgskärm – visst det kan jag leva med. Men en kommun som försöker backa sig in i framtiden gör mig riktigt bekymrad.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *