Människor som vill vara snälla

Bloggosfären har handlat mycket om näthat mot kvinnor efter gårdagens Uppdrag granskning http://www.svt.se/ug/sa-har-nathatet-paverkat-oss. Jag blir rädd för människor. Eller mer besviken än rädd. Rädd för mänsklighetens skull. Men det är inte nattsvart.

I mörkret på vägen hem från tåget. Till fots. Utanför samhällets gatubelysning. En bil kör om, stannar och backar. Föraren undrar om jag ska gå långt i mörkret. Det ska jag inte, men jag blir överlycklig för att det finns snälla främmande människor. Som bryr sig.

Jag har ingen anledning att tro att den här medelålders mannen menar något annat än att hjälpa någon som stretar uppför ett västgötskt berg i femton centimeter nysnö. Jag avböjer ändå en kort lift på några hundra meter. Stegen hem är lätta för jag blir så glad över att människor vill göra snälla saker.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *