Seniorboende för kulturknarkare

Ett bibliotek där det får smulas och spillas. Jag måste nypa mig i armen.

Ett bibliotek där det får smulas och spillas. Jag måste nypa mig i armen.

Jag vet inte riktigt hur det gick till men plötsligt var jag och en kusin och tittade på ett nytt seniorboende. Hon är snart 68, jag är bara född -68. Lägenheterna blir ganska små med öppen planlösning och utan balkong. Guldkornet i det hela är att lägenheterna och kringliggande service finns i anslutning till Lidköpings nya stadsbibliotek.

Jag ser framför mig hur jag tassar dit i tofflor och morgonrock för att hämta en ny bok, utan att behöva gå utomhus. Biblioteket är mitt vardagsrum, bokkaféet mitt kök och konsthallen vardagsrum II. Jag låtsas inte om att det är underligt eller att inte alltihop är mitt. Kulturknarkare är jag, går på alla föredrag och tillställningar.

Hemma hos

20130220-222600.jpg

Här skulle jag kunna flytta in.

Det är trevligt när författare kommer hem till mig och berättar om sina böcker i mitt vardagsrum. Då bjuder jag hem mina vänner, jag har verkligen väldigt många vänner för ibland räcker inte stolarna till. Många är kulturtanter med skojiga örhängen eller halsband. En del smycken har min kusin gjort.

Andra dagar har någon varit snäll och hängt upp nya tavlor i det andra vardagsrummet. Då bjuder jag också hem vänner som får titta. Påpassligt nog finns det salta pinnar och cider på ett bord. Jag borde egentligen bjuda på riktig champagne med man kan inte tänka på allt. Några gäster känner jag inte så väl, kommer inte ihåg att jag bjudit dem. Men de äter inte så många salta pinnar så det gör inget. De pratar högljutt om att de känner konstnären och när alla har hört det går de hem. Mina närmsta vänner och jag går vidare till rummet med mysbelysning och sittkuddar. Vi är fnittriga, kanske var det riktig champagne i alla fall.

Vi bläddrar i Tintin-album som är så censurerade att vi inte känner igen dem alls. Man kan inte bara sopa en unken världsbild under mattan men vi tycker inte heller att allt var bättre förr.

Tänk bara vad segt 4G-nätet var och att man var tvungen att bära på plattor i olika storlekar för att statusuppdatera och se tidtabeller och handla online. När det räcker med ett lätt tryck på handleden. Den senaste versionen av hemmahologram diskuteras. Jag tänker vänta med att uppgradera tills prestandan blir bättre. iHolo4 fungerar ju inte heller i motljus enligt recensionerna.

Vännerna blir trötta fort nuförtiden. Jag säger att de gärna får komma i pyjamas och tofflor nästa gång, det gör inget. Mysbyxor går också bra. Jag går upp en våning till mitt sovrum och tänker på hur bra jag har det. Förr klagades det mycket på hemvården men varje morgon har någon sorterat alla mina böcker i bokstavordning. Det är service det för jag har tydligen samlat på mig vansinnigt många böcker.

Dödrummet

20130220-222651.jpg

”Dödrummet”

Jag är tillbaka i 2013 och sitter i rummet med deckare och thriller och en kopp påtår. ”Dödrummet”. Tidigare låg Försäkringskassan här. Min mamma som arbetade där berättar att där deckarrummet är inrymt fanns arkivet med akter för avlidna. Det är inte fantasi. Jag kommer ihåg att golvet i Försäkringskassan såg ut som på EPA. Först låg EPA här. I begynnelsen vara Adam och Epa…

2 reaktion på “Seniorboende för kulturknarkare

  1. Tack för det skrattet o den inte helt overkliga framtidsbilden. Jag kände starkt att jag oxå vill hasa runt där i kanintofflor o luggsliten morgonrock.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *