Utanförskap utan arbete

Firar en 75-årsdag hos svärföräldrarna. Pratar med min svärmor om ensamheten efter pensioneringen. En stor del av hennes sociala nätverk är avskuret. Efter trettio år på samma arbetsplats och ett stort kontaktnät är tomheten påtaglig. Kontakterna byggde på relationerna i arbetslivet. Sen blir det tomt. Jag förstår fast vi är i så olika faser i livet.

Jag känner igen hur det var att sluta på en arbetsplats efter elva år. Inga kontakter utöver de närmaste kollegorna. Svårigheten att bygga upp ett nytt kontaktnät privat och inte minst professionellt. Hur jag satt där med all min kunskap och erfarenhet men ingen som kände till vad jag kunde. Ingen som behövde mig. Eller visst behövdes, jag men hur svårt var det inte att övertyga eventuella arbetsgivare om det.

Det är minst tjugo år kvar till min pensionering. Lite för tidigt att tänka på det nu. Men ändå. Kommer det att  finnas pengar att leva på? Kommer jag att vara utarbetad eller uttråkad? Vad händer sen? Nu njuter jag av ett nytt arbete där jag trivs och jag vill ta vara på nuet.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *