Kodad matta

Andra veckan på nytt jobb och redan på tjänsteresa. Har idag lärt mig om ett verktyg för e-learning. Jag lär känna en ny medarbetare. Vi har pratat om anhöriga som gått bort. Och pratat från varsin hotellsäng om bra och dålig e-learning.

Något gav mig idén till en matta som ser ut som en QR-kod. Finns det redan? Jag vill ha en. Koden behöver inte vara något särskilt mer än ett grafiskt mönster.

Huvudet snurrar. Intrycken hänger inte ihop. Pappa. Kod. Trött.

Julen varar

Julen varar än till påska. Nu blommar julens amaryllis om. Den gör som den vill.

20130311-194710.jpg

Jag har en gammal amaryllis som också blommar nu. Det har aldrig fungerar att tukta löken som man ska för att få den att blomma till jul. Då blommar den inte alls. Utan åthutningar överraskar den då och då med att blomma till påsk eller midsommar. Den får göra som den vill. Det är alltid roligt när en knopp oväntat dyker upp. Let it be.

Utanförskap utan arbete

Firar en 75-årsdag hos svärföräldrarna. Pratar med min svärmor om ensamheten efter pensioneringen. En stor del av hennes sociala nätverk är avskuret. Efter trettio år på samma arbetsplats och ett stort kontaktnät är tomheten påtaglig. Kontakterna byggde på relationerna i arbetslivet. Sen blir det tomt. Jag förstår fast vi är i så olika faser i livet.

Jag känner igen hur det var att sluta på en arbetsplats efter elva år. Inga kontakter utöver de närmaste kollegorna. Svårigheten att bygga upp ett nytt kontaktnät privat och inte minst professionellt. Hur jag satt där med all min kunskap och erfarenhet men ingen som kände till vad jag kunde. Ingen som behövde mig. Eller visst behövdes, jag men hur svårt var det inte att övertyga eventuella arbetsgivare om det.

Det är minst tjugo år kvar till min pensionering. Lite för tidigt att tänka på det nu. Men ändå. Kommer det att  finnas pengar att leva på? Kommer jag att vara utarbetad eller uttråkad? Vad händer sen? Nu njuter jag av ett nytt arbete där jag trivs och jag vill ta vara på nuet.

 

8 mars

Hör på radion att det är internationella kvinnodagen. Är arg över det faktum att en sådan dag ska behöva finnas. Att världen är sned. Att människor delas upp och ges olika värden.

Jag hinner knappast reflektera mer över det. Är fullt upptagen med att lära mig allt på nya jobbet. En vecka avklarad. Jag har arbetar tillsammans med fler kvinnor än på andra arbetsplatser jag varit på. Mycket kompetenta kvinnor. Och män. Vill inte göra skillnad. Det ska väl inte ha så jäkla stor betydelse?

Nytt blankt blad… skärm

Förväntningar inför nytt jobb. Mac – PC, OS – Windows? Arbetsplats med dagsljus eller bakom vägg?

Jag möttes av den största iMac jag sett, gigantisk skärm. Trådlös mus. Fönsterutsikt. En välkommen-blomma, nya block och pennor. Ett postfack med mitt namn och post. Inloggning till alla system och meddelanden i mejlen. Introduktion och ett varmt välkomnande.

Mitt största problem var att disponera programfönstren på jätteskärmen. Att flytta pekaren över den nästan oändliga blanka ytan. Mac – jag är lycklig. Det här blir bra.

Den blanka stora skärmen påminner mig om skridskoisen för en vecka sedan. På äventyr med fasters pjäxor

Katter – mindfullnessexperter

20130305-213832.jpgTvå stora runda ögon och ett kurr var det första som mötte mig i morse. Jag ska inte ha katter i sängen eller katter överhuvudtaget. Men det ger ro i sinnet. Kroppen däremot upplever kattpartiklarna som fiender att bekämpa med snor, tårar och andnöd.

Den lilla randiga gästen fick vara hos oss på retreat ett dygn. Matte, grannen är bortrest och lilla katten och hennes tre större bröder får tillsyn några gånger om dagen. Lilla honan trivs bäst som ensamkatt. Det är inte lätt att vara tillsammans med tre andra rastlösa innekatter.

Med förebyggande preparering av allergimediciner går det ganska bra att ha en spinnande katt vid sin sida en stund. Översvallande tillgiven och nöjd med den odelade uppmärksamheten. Ömsesidig antistress. Katter tycks vara fenomenala på mindfullness.

I natt ingen katt men hår kvar på täcket. Försöker mig på att leva in i kattens tillvaro. Här, nu somnar snart…

Mot nytt jobb

20130301-153822.jpg

Jag njuter av förväntan inför något nytt och av tulpanerna.

För strax över tre månaders sedan satt jag här på post i loungen. Alltså Postbaren på Clarion Hotel Post i Göteborg. Jag skrev en jobbansökan för en tjänst som verkligen kändes intressant.

För ganska exakt tre månader sedan satt jag här igen och löste en uppgift, ett arbetsprov inför det första intervjutillfället. Den första snön yrde utanför.

Några intervjuer och månader senare sitter jag här sista gången inför mitt nya jobb som webbredaktör. På spårvagnarna som rullar förbi utanför i den tidiga vårsolen görs reklam för en ny butik i företaget där jag kommer att jobba. Gissa var.

Från mobilt till stationärt

20130301-160727.jpg

Mitt färgkoordinerade flexibla kontor.

Efter att i några år ha haft ett mobilt kontor och slagit mig ner i lobbyer på hotell, på kaféer, på stadsbibliotek i olika småstäder, hemma eller i trädgården kommer jag att bli stationär.

Var det en slump att dragkedjan på min datorväska gav upp idag? På måndag börjar jag mitt nya jobb!

Vatten i flytande form

Dagen har handlat om något livsviktigt. Rent vatten. Vattenkvaliteten har det inte varit något större fel på, men att få det till kranarna. Enskild brunn, hydrofor och vattenpump är jag inte expert på men vet en hel del nu.

I samråd med grannen som vattnet delas med kom vi överens om att byte av vattenpumpen var nödvändigt. VVS-firman bestämde dag och jag förberedde mig på en dag utan vatten och delvis el. Strömmen behövde brytas för att få strömmande vatten liksom.

På morgonen bestämde sig den gamla pumpen tydligen för att stupa på mållinjen. En timma innan VVS-firmans bil svängde upp sinade vattnet. Sex timmar senare rann vattnet igen, från 65 meters djup under markytan.

Vilken lyx med rent fint dricksvatten och en elektrisk pump som bekvämt serverat det. Så lätt att ta för givet. Sex timmar utan fick mig att tänka på dem som aldrig har rent vatten.

Bokköpstopp och rea

Det finns väldigt många bokstäver i vårt hus. Många berättelser mellan pärmar i hyllor och i travade högar på golvet. Vi kan nog bygga ett litet hus till av böcker. Därför har vi köpförbud av böcker. En regel som överträds dåd och då. Det får bara köpas tunna böcker, helst pocket utan onödigt skrymmande pärmar.

Jag skulle inte köpa något på bokrean

20130226-233241.jpg

1Q84 skulle väl alla läsa för ett tag sedan? Doppler valde för färgerna och en cyklist på omslaget.

Jag slank bara in för att visa mitt stöd för den fysiska bokhandeln. Där råkade jag bara köpa två böcker. Den ena för omslagets skull och den andra för att det var en sån där bok som alla skulle läsa härom året. Fem centimeters tjocklek totalt.

Vid hemkomsten kommer erkännandet från min andra hälft. Han har också råkat passera en bokhandel. Han är inte så avhållssam, konsumerar bokstäver i en rasande fart. Den högen är 15,5 cm fördelat på sju böcker. Inte en enda pocketbok.

Vilken golvyta ska nyinköpen staplas på? Vilket håll ska huset byggas ut åt? Hur många olästa böcker har vi redan? Utegångsförbud under bokrean nästa år?

Seniorboende för kulturknarkare

Ett bibliotek där det får smulas och spillas. Jag måste nypa mig i armen.

Ett bibliotek där det får smulas och spillas. Jag måste nypa mig i armen.

Jag vet inte riktigt hur det gick till men plötsligt var jag och en kusin och tittade på ett nytt seniorboende. Hon är snart 68, jag är bara född -68. Lägenheterna blir ganska små med öppen planlösning och utan balkong. Guldkornet i det hela är att lägenheterna och kringliggande service finns i anslutning till Lidköpings nya stadsbibliotek.

Jag ser framför mig hur jag tassar dit i tofflor och morgonrock för att hämta en ny bok, utan att behöva gå utomhus. Biblioteket är mitt vardagsrum, bokkaféet mitt kök och konsthallen vardagsrum II. Jag låtsas inte om att det är underligt eller att inte alltihop är mitt. Kulturknarkare är jag, går på alla föredrag och tillställningar.

Hemma hos

20130220-222600.jpg

Här skulle jag kunna flytta in.

Det är trevligt när författare kommer hem till mig och berättar om sina böcker i mitt vardagsrum. Då bjuder jag hem mina vänner, jag har verkligen väldigt många vänner för ibland räcker inte stolarna till. Många är kulturtanter med skojiga örhängen eller halsband. En del smycken har min kusin gjort.

Andra dagar har någon varit snäll och hängt upp nya tavlor i det andra vardagsrummet. Då bjuder jag också hem vänner som får titta. Påpassligt nog finns det salta pinnar och cider på ett bord. Jag borde egentligen bjuda på riktig champagne med man kan inte tänka på allt. Några gäster känner jag inte så väl, kommer inte ihåg att jag bjudit dem. Men de äter inte så många salta pinnar så det gör inget. De pratar högljutt om att de känner konstnären och när alla har hört det går de hem. Mina närmsta vänner och jag går vidare till rummet med mysbelysning och sittkuddar. Vi är fnittriga, kanske var det riktig champagne i alla fall.

Vi bläddrar i Tintin-album som är så censurerade att vi inte känner igen dem alls. Man kan inte bara sopa en unken världsbild under mattan men vi tycker inte heller att allt var bättre förr.

Tänk bara vad segt 4G-nätet var och att man var tvungen att bära på plattor i olika storlekar för att statusuppdatera och se tidtabeller och handla online. När det räcker med ett lätt tryck på handleden. Den senaste versionen av hemmahologram diskuteras. Jag tänker vänta med att uppgradera tills prestandan blir bättre. iHolo4 fungerar ju inte heller i motljus enligt recensionerna.

Vännerna blir trötta fort nuförtiden. Jag säger att de gärna får komma i pyjamas och tofflor nästa gång, det gör inget. Mysbyxor går också bra. Jag går upp en våning till mitt sovrum och tänker på hur bra jag har det. Förr klagades det mycket på hemvården men varje morgon har någon sorterat alla mina böcker i bokstavordning. Det är service det för jag har tydligen samlat på mig vansinnigt många böcker.

Dödrummet

20130220-222651.jpg

”Dödrummet”

Jag är tillbaka i 2013 och sitter i rummet med deckare och thriller och en kopp påtår. ”Dödrummet”. Tidigare låg Försäkringskassan här. Min mamma som arbetade där berättar att där deckarrummet är inrymt fanns arkivet med akter för avlidna. Det är inte fantasi. Jag kommer ihåg att golvet i Försäkringskassan såg ut som på EPA. Först låg EPA här. I begynnelsen vara Adam och Epa…